Fråga: Hej Sydsvenskan och experterna. Vi har nyligen köpt en sekelskifteslägenhet med högt i tak. Det är två stora rum som är som salonger och så ett lite mindre rum som vi använder som sovrum. Men jag skulle vilja ha en arbetshörna i ett av de stora rummen, antingen där vi har tv-soffan eller där vi har matsalsbordet.

Hur får vi till en bra och funktionell arbetshörna? Det ska kännas lite avskilt, men ändå se snyggt ut.

Tacksam för alla idéer och tankar – allt från belysning till anslagstavla och möbler …

Josefin Svensson, Malmö

Svar: Att binda ihop två rum till ett kan ibland vara svårt, så vi hjälper dig gärna på traven!

Vi föreslår att du placerar arbetshörnan i vardagsrummet. Börja med att möblera tv-avdelningen så att soffa och eventuella fåtöljer bildar ett ”rum”.

Är rummet genomgående blir passagen en naturlig avdelare, så placera arbetshörnan och tv-avdelningen på varsin sida av gången. Ett alternativ är att ställa skrivbordet med kortsidan in mot väggen med en matta under. På så sätt blir de olika avdelningarna tydligare.

Ett lätt och luftigt skrivbord tillsammans med ljusare färger vid arbetshörnan gör att denna avdelning upplevs mer diskret, som efterfrågat.

Utbudet av snygga kontorsstolar är begränsat, så en idé är att välja en bekväm vanlig stol som går ihop med övrig inredning.

För att komplettera förvaringen finns det flera funktionella och stilrena lådhurtsar på marknaden.

Ett tips på en diskret anslagstavla är att måla med magnetfärg direkt på väggen som sedan kan målas över i önskad väggkulör. Då har du en anslagsyta att fästa magneter på – som inte syns mot resten av väggen.

Det är väldigt viktigt med bra belysning vid skrivbordet. Traditionella skrivbordslampor gör sig bra i alla hem, och är lätta att rikta. För inspiration, se våra förslag.

Lycka till!

Med avundsjuka är det som med troll: Drar man ut dem ur sina mörka gömställen, ut i dagsljuset i all sin fulhet, så krymper de. Kanske försvinner de helt och hållet. Jag tror de flesta känt att erkännandet är vägen till frihet just när det gäller avundsjuka.

På nätet saknas inte tillfällen att känna avund. Inte nog med att sociala medier, som Facebook och Instagram, förser oss med våra bekantas karriärmässiga framgångar, gulligt glasskladdiga barnkinder eller härliga våningar med högt i tak, vi förväntas dessutom gratulera och göra tummen upp så fort vi loggar in. Avundsjukan trycks ännu längre ner och tvingas maskera sig bakom ”grattis gumman!”, ”underbart!” och ”du är såååå värd det!”.

Inredning är ett kapitel för sig med alla talangfulla fixare som bidrar med smakfullt inredda hem i bildflödet. Här tar jag tillfället i akt och erkänner att jag blir vansinnigt avundsjuk på allt snyggt som strömmar mot mig när jag öppnar Instagram. Jag vill också bo i ett Fanny och Alexander-hus!

Det känns som att min nöjdhet sjunker farligt nära noll, när jag jämför mig med andra inredare. Jag vill bara överge allt gammalt, skaffa ny lägenhet och börja på nytt. Det är ju inte hållbart. Framför allt inte när jag arbetar med en inredningsbilaga. Så jag övar, så gott jag kan, på att hålla missnöjet i schack. Och det börjar gå bättre.

För en sak har jag faktiskt kommit till insikt om när det gäller inredning: En bild må säga mer än tusen ord, men den säger inte nödvändigtvis sanningen. Det där vackra arrangemanget av tavlor, vaser och böcker, det är bara en liten, liten skärva av verkligheten. Högar av tvätt, en halväten macka och vissna blommor ligger förmodligen i drivor enbart en millimeter utanför bildens kant.

En som skulle kunna skapa en hel del avund hos mig, är superkreativa, idérika Agnes Hammar, som visar upp sitt Malmöhem i dagens tidning. Så enligt min nya terapimodell erkänner jag det: Jag vill också kunna fixa så! Och kanske gör jag det, för Agnes Hammar är verkligen inte snål med att dela med sig av tips.

Jag hoppas att reportaget skänker mer inspiration än väcker avund. Även om det sistnämnda är helt förståeligt. Trevlig läsning!

Fråga: Vi har två lindar och en lönn på tomten. Gräsmattan under dem tar sig inte, jag antar att där är för mörkt och kanske lite torrt också. Min fråga är om finns det några andra gröna marktäckare som vi kan plantera där och som trivs i skuggan?

Annika Johansson, Åkarp

Svar: Marken under stora träd blir ofta skuggig och torr och passar inte för många växtarter. Det finns dock ett antal marktäckare som går bra att plantera på dessa platser.

Förslag på lämpliga marktäckare är murgröna (Hedera helix), vintergröna (Vinca minor), hasselört (Asarum europaeum) samt funkior (Hosta sp.) som det finns ett flertal sorter av.

Innan planteringen sker bör befintligt ogräs tas bort för att underlätta etableringen av de nyplanterade växterna. Vattna gärna marken rejält innan planteringen sker, på så vis har rötterna på de nya plantorna lättare att etablera sig. Vid planteringen kan man även passa på att gödsla marken. Fortsätt vattna några veckor tills plantorna har etablerat sig. När växterna har rotat sig så sköter de sig i stort sett själv.

Gör så här: Mejla din fråga till hemma@sydsvenskan.se och skriv ”Experterna” i ämnesraden. OBS: Det går inte att ringa in och ställa frågor.

Fråga: Vi har två lindar och en lönn på tomten. Gräsmattan under dem tar sig inte, jag antar att där är för mörkt och kanske lite torrt också. Min fråga är om finns det några andra gröna marktäckare som vi kan plantera där och som trivs i skuggan?

Annika Johansson, Åkarp

Svar: Marken under stora träd blir ofta skuggig och torr och passar inte för många växtarter. Det finns dock ett antal marktäckare som går bra att plantera på dessa platser.

Förslag på lämpliga marktäckare är murgröna (Hedera helix), vintergröna (Vinca minor), hasselört (Asarum europaeum) samt funkior (Hosta sp.) som det finns ett flertal sorter av.

Innan planteringen sker bör befintligt ogräs tas bort för att underlätta etableringen av de nyplanterade växterna. Vattna gärna marken rejält innan planteringen sker, på så vis har rötterna på de nya plantorna lättare att etablera sig. Vid planteringen kan man även passa på att gödsla marken. Fortsätt vattna några veckor tills plantorna har etablerat sig. När växterna har rotat sig så sköter de sig i stort sett själv.

I sommar fokuserar vi på trädgård i Hemma. Vi utökar vår panel med fler växtexperter med olika kompetens och inriktning, för att ge så bra svar som möjligt.

Gör så här: Mejla din fråga till hemma@sydsvenskan.se och skriv ”Experterna” i ämnesraden. OBS: Det går inte att ringa in och ställa frågor.

Under tiden jag pluggade flyttade jag elva gånger på tre år. Så var det för de flesta. Man hyrde någon termin, hittade något bättre, blev uppsagd och fick börja om processen. För litet, för långt bort, för dyrt, för kort tid – ja, det vara en ständig virvel av oro och missnöje vi var hänvisade till.

Allt detta som jag frossar i nu, med inredningsidéer, ommöblering, smarta platsbyggda hyllor och allt vad det är, var helt ouppnåeligt på den tiden. Faktiskt är det en lyx och ett privilegium att äga sin bostad, eller åtminstone hyra den i första hand, och jag skäms lite över att jag så ofta tar det för givet.

Jag minns fortfarande känslan i magen när jag på väg hem mot mitt tidsbegränsade kontrakt i någon avkrok av stan, avundsjukt tittade in i upplysta, smakfullt inredda lägenheter där folk satt och kollade på tv eller drack vin. Som den mest självklara sak i världen. Jag ville bara knacka på och ropa: ”Hallå, ni vet inte hur bra ni har det! Ni klagar på grannar och skriande måsar men ni har i alla fall en riktig lägenhet! Orättvist!”

Kanske var en av de där härliga våningarna jag suktade efter då, för tio år sedan, den där Jun Wizelius bor i dag. En femma på Davidshall, Malmös behagliga funkisoas mitt i city. Klart man måste vara mångmiljonär och släkt med hyresvärden för att få tag på något där. Eller? Faktiskt inte, skulle det visa sig. Man måste bara gilla att bo ihop med andra. I ett kollektiv. Med fyrdubbla inkomster finns plötsligt paradvåningarna inom räckhåll. Och alla fasta avgifter blir löjligt små. ”Jag tycker det är så himla skönt att bo med andra. Jag hade inte haft möjligheten att bo så här stort och centralt om jag inte hade gjort det”, säger Jun Wizelius som vi besöker i veckans Hemma. Följ med in i en stilanarkistisk färgexplosion som på en gång är spretig och samtidigt väldigt sammanhållen på något märkligt sätt.

Blir du sugen på att fixa stilen själv, kanske bara i en liten del av hemmet, så har vi samlat några köptips här intill. Det är bara att gå loss!

Fråga: Jag har tre apelsinträd i krukor som blommat jättefint och har burit frukt i cirka fyra år. Jag har dem på fönsterbrädet åt väster. Jag borde nog plantera om dem. Fast helst vill jag ha samma krukor. Alltså bara ge dem ny jord. Hur ska jag göra? Vill absolut inte att de ska skadas.

Susanne Lind, Malmö

Svar: Apelsinträden (Citrus Sinensis-gruppen) går bra att plantera om i samma krukor som redan används, det behövs inga nya krukor. Lämpligaste tidpunkten för omplantering är mars-maj månad när plantorna börjar växa för säsongen.

Lyft försiktigt upp plantan från krukan och skaka av jorden runt rötterna. Krukan bör sköljas ur med vatten så att gammal jord och kalkavlagringar tas bort, använd gärna en gammal diskborste för rengöringen. Häll ny jord i krukan, det finns särskild citrusjord att köpa i handeln. Plantera apelsinträdet försiktigt i jorden så att rötterna inte skadas och vattna rejält.

Passa även på att ge hela plantan en dusch med vatten så att även bladen blir rena från damm och andra luftburna partiklar som satt sig på dem.

När blev allt så väldigt vitt egentligen? Väggar, lister, gardiner, kakel och dörrar: allt måste vara vitt. Jag tror det är lite unikt svenskt, eller i alla fall nordiskt. Jag har i alla fall inte sett så mycket vitt någon annanstans i världen.

Vitt har så klart sina fördelar – ljus reflekteras maximalt. Vilket känns relevant för oss som lever i något sorts halvdunkel sex månader om året. Men är det praktiskt? Egentligen inte. Snyggt? Omöjligt att svara på, vitt är liksom ingeting.

Vurmen för vitt är i alla fall inte medfödd. Barn är ju värsta färgknarkarna och förstår inte alls skönheten i det avskalade och nedtonade. De vill ha mönster, färg, glitter och volanger, helst allt på en gång. Jag minns själv kampen för att få en rosa, storblommig tapet i flickrummet. Vitt tyckte föräldrarna, ”så du inte tröttnar”. Till slut landade vi i en kompromiss: vitt med svaga röda färgstänk. ”Det blir rosa om du kisar”, sa pappa.

Så, någon gång under uppväxten lär vi oss att den finaste färgen, det är ingen färg alls. Fri från associationer, neutral och alldeles, alldeles underbart lagom!

Jag är inte bättre själv, där jag sitter i min vita lägenhet. När vi skulle välja färg på trägolvet slog jag på stort och valde modigt nog ljusgrått.

Ändå kan jag sitta och bläddra bland tapetprover och drömma om lummiga djungelrum och kornblå salar. Barnet som vill maxa färgerna lever fortfarande där inne någonstans. För jag blir bara så glad av att se någon som vågar satsa på en knallgul fågeltapet. Eller ett skogsvardagsrum. Chansa! Precis som Caroline Tababat-Khani i dagens reportage säger: ”Vi har faktiskt inte tröttnat på det här vardagsrummet. Det är min favoritplats i hela huset.” Istället för att bli en pinsam impulshandling som snabbt maskerades under ett lager vit färg, blev tapeten början på en färgglad inredning med mycket hjärta och värme.

Kanske är det det vi fasar över? Att om vi släpper in en färgstark tapetbit i sovrummet så finns det kanske ingen återvändo. Plötsligt sitter vi där med chockrosa gardiner, glitter i taket och lila heltäckningsmatta. Fast ärligt talat, det låter faktiskt ganska befriande.

Trevlig söndag!

Fråga: Vi ska ändra om helt och hållet i vårt vardagsrum. Vi vill gärna ha det öppet och ljust, ganska avskalat, men det är så svårt att få till en ”modern” känsla utan att det känns sterilt och trist.

Hur ska man tänka? Det måste ändå finnas värme och lite färg men får inte bli plottrigt. Vi har en mörkgrå soffa och två svarta fåtöljer och ett glasbord, så på något sätt måste resten passa in med dem.

Så vad tror ni exempelvis om matta, belysning och dekorationer? Vi är tacksamma för alla tips!

Jenny och Per, Höllviken

Svar: Så spännande att göra om hela vardagsrummet – här kommer lite tips på vägen.

För att få en bra balans till de befintliga mörka möblerna, som ni beskriver, utgå från en ljusare färgskala på textiler och övrig inredning. Det kan röra sig om olika nyanser av samma kulör eller ett par olika färger som går i ton med varandra. Prova med en grå ullmatta som kan bli en fin kontrast till era svarta skinnfåtöljer.

Ett bra knep för att undvika den sterila och tråkiga känslan är att addera olika textiler till rummet. Kuddar, plädar och gardiner höjer känslan av värme och ger ett mer ombonat intryck. Stora gröna växter och tavlor i grafiska mönster känns modernt och helt rätt i tiden.

Satsa på lampor och dekorationer med raka linjer för att fortsätta i det stilrena spåret. Återkommande former i detaljerna binder ihop rummet på ett fint sätt.

Tänk på att tv:n inte nödvändigtvis måste vara den centrala punkten i ert vardagsrum. På så sätt blir möbleringsmöjligheterna fler.

Lycka till med ert nya vardagsrum!

När jag flyttade hemifrån kunde man fortfarande göra helt sjuka fynd på loppisar och i soprum. Det här med att gamla föremål, förutom kristallkronor och snirkliga silverkandelabrar, kunde ha något värde hade inte fått fäste i den svenska folksjälen. Detta var ju innan loppisletandet blivit folknöje och Antikrundan lockade miljontalls tittare. Jag som pluggade designhistoria fyllde min etta med allt från Höganäskeramik till matsilver och kristallvaser. Praktiskt? Nej. Fynd? Ja.

Några år senare när jag flyttade in i en välbevarad lägenhet från 1935 snöade jag in på funkis. Den minimala hissen pustade och stånkade över de klumpiga fåtöljer och massiva skrivbord som jag fyllde den med.

Jag läste på om porslinssignaturer, snöade in på tenn och köpte tidstypiska tygsladdar på Ebay till mina lampfynd. Men ju större samlingen blev, desto svårare fick jag att kombinera in moderna inslag, som en skön soffa eller en bra skrivbordsstol. Som ju trots allt är rätt praktiskt att ha. Allt nytt såg fult och malplacerat ut.

Jag tror kanske att det var just soffrågan som fick mig att inse att samlandet hade gått överstyr. Där satt jag käpprak och obekväm i en stenhård koloss med stickigt tyg och plågades. Mitt hem hade blivit ett museum fullt av otympliga, obekväma prylar jag inte ens gillade! Det var bara att börja lägga ut på Blocket. En vas i taget.

Jag är därför djupt imponerad av alla som lyckas hålla sitt samlande på en rimlig nivå. Som Peter Olsson i dagens hemma hos-reportage. Nya möbler och textilier konkurrerar inte med hans härliga Upsala-Ekeby-porslin, utan harmonierar snyggt och skapar helhet i inredningen. Han har renodlat sitt samlande till att innefatta det han verkligen vill ha: ”Det höll på att bli så mycket att man inte såg allt fint. Då valde jag att rensa bort mycket av produktionen från 1970-talet, som jag inte tycker är lika estetiskt intressant. Och numera undviker jag att börja på nya serier”.

Det är väl det som är det svåra – att föredra en stil, men kunna använda den med måtta. Bara för att fynden finns där ute på nätet så måste man inte köpa dem. Du ska ha kontroll över prylarna, inte tvärtom!

Trevlig söndag!

Fråga: Hej! Vi bor sedan 10 år i ett hus beläget på Lundaslätten. Det blåser mycket här och jorden är rätt torr och sandig. Vi skulle behöva få några utrymmen med lä, för att få saker att gro. En häck eller berså vore bra, men vad tror ni passar? Den får gärna vara tät, men jag gillar inte barrväxter så mycket. Bra om den växer ganska snabbt – och så måste den tåla blåst som sagt!

Karin Bergström, Staffanstorp

Svar: Det finns lite olika arter att rekommendera så det beror på vilket uttryck du önskar. Kanske kan du ha en sammanhållen häck kring tomten och sedan arbeta med en annan sort i en liten berså?

Vresrosor (Rosa rugosa) har lång blomning och är härdiga. De tål fattig jord men lite gödsel andra året är inte fel.

En vacker sort är Hansa som blir nästan 1,5 meter hög. Den är härdig och tålig och har vackra mörkt rödlila blommor som dessutom ger en härlig doft.

Något mer exotiskt är Tamarix som är mer skir i sitt sätt. Den hör hemma i sandjordar och i kustnära lägen vilket gör att den skulle fungera bra hos er. Tamarix blommar sent på sommaren med rödrosa blommor. Växten blir cirka 2 meter hög.

Häckberberis (Berberis thunbergii) är en taggig buske som skiftar till orange och rött om hösten. Den är taggig och tät med en höjd på nästan 1,5 meter. Dock är den ganska långsamväxande.

Ett sista tips är Karagan – sibirisk ärtbuske (Caragana arborescens) som är en stor buske på cirka 2 meter med små ljusgula blommor. Som namnet antyder är den tålig och inte kräsen när det gäller jord. Den föredrar torr, sandig jord vilket ju passar era förutsättningar.

Av ovan nämnda finns det en uppsjö av olika sorter, så jag hoppas du fått en del inspiration att fördjupa dig i!

Gör så här: Mejla din fråga till hemma@sydsvenskan.se och skriv ”Experterna” i ämnesraden. OBS: Det går inte att ringa in och ställa frågor.

Stilren design, finns det? Jag har själv använt begreppet för att beskriva avskalade former och nedtonade färgval. Men egentligen är det ju omöjligt att något som tillverkats av människan kan vara helt rensat från stil. Att medvetet försöka göra sin design så enkel och neutral som möjligt – det är också en stil. Den outsmyckade, enkla, neutrala stilen.

Det är ju dessutom ytterst kulturellt betingat vad man anser är neutralt. En neutral tapet för mig är något som är lite beige, vitt eller grått utan starka mönster. Den är lagom, säger liksom ingeting, smälter in i omgivningen och pockar inte på uppmärksamhet. Tänk gardinerna hos Försäkringskassan, de är garanterat neutrala.

Fram till för några år sedan, var jag övertygad om att neutralt var ett internationellt begrepp som såg ungefär likadant ut överallt i världen. Men en timmes försök att i Indien köpa en ”neutral” salwar kameez, alltså en typ av lätt figursydd tunika med matchande byxor, fick mig på andra tankar.

Ju mer jag underströk att jag ville ha något neutralt, som inte stack ut, utan starka färger eller mönster, desto galnare kombinationer tog den vänlige mannen bakom disken fram. En senapsgul kreation med chockrosa palmer, gröna kaktusar och svarta blixtar. Eller vad tycks om svarta, lila och gröna trianglar mot roströd botten, det är väldigt neutralt, madam! Jag fick lämna butiken tomhänt och rasande.

Men han hade ju rätt på något sätt. Om varje kvadratcentimeter omkring en är täckt av sprakande färgblandningar, glitter, guld och utsmyckning, då är ju inte svaga mönster och bleka färger neutralt. Det blir istället undantaget – det som sticker ut.

En vanlig vit Billy-bokhylla, sinnebilden av neutralitet, skulle inte heller smälta in hos Benny Rosenqvist som vi kikar in hos i dagens reportage. ”Jag vill ha en linje. Sakerna i hela huset ska prata med varandra”, säger han.

Stilen är hans egen och han kör på med den, helt ointresserad vad andra anser. Det är en styrka jag gärna skulle besitta, när jag får beslutsångest över valet mellan en rökfärgad eller klar glaslykta.

Trevlig Hemmaläsning!

Fråga. Hej! Jag gillar raps. Det är så gult och fint, men i stan ser man ju inte de fina fälten. Kan man odla raps i rabatten eller i kruka på balkongen? Det kanske blir som ogräs i trädgården och det vill man ju inte! Men kruka? Tacksam för tips!

Johanna Bergström, Malmö

Svar: Hej Johanna! Visst är rapsfälten en härlig upplevelse! För sitt tillfälliga överdåd och för den skarpa kontrast de utgör till staden. Raps, Brassica napus, har en ganska kort blomning på ett par veckor. Ett alternativ med blommor som liknar rapsens, men med längre blomningstid och som även skulle trivas bra i en torrare miljö som en kruka, är Erysimum, ”Orange Flame”.

Fråga: Efter jul när mina hyacinter blommat över, satte jag ut dem i rabatten. Sen glömde jag bort dem ett tag, men i år kom de upp och var jättefina! Funkar det att göra så, eller hade jag bara tur? Tycker det är ett bra tips i så fall, till andra läsare, så behöver man inte slänga lökarna! De luktade ljuvligt och stod riktigt länge. Finns det andra ”inomhuslökar” man kan plantera ut?

Tack för en bra tidning!

Gunnel Svensson, Lomma

Svar: Hej Gunnel! Du kommer med ett bra tips till alla läsare; de lökar vi så ofta njuter av inomhus under vintermånaderna brukar gå bra att plantera ut när eventuell tjäle lossnat. Ibland överlever de inte, men då gör de ju ändå ingen skada i rabatten. Ett par orsaker till att de inte skulle klara utplantering kan vara dels att de hinner torka ut och mista sin näringsreserv före plantering och dels att de drivits så hårt i en varm produktion att kylan knäcker dem när de kommer ut. Ifall det är en kall vinter kan du i så fall täcka över lökarna.

Just hyacinterna Hyacinthus orientalis som du lyckosamt provat med, växer naturligt i sydöstra Turkiet. De flesta av de lökväxter vi ser i traditionella inomhusarrangemang, t ex snödroppar, pärlhyacinter och påskliljor brukar gå att etablera utomhus med gott resultat. Åtminstone i vårt lands varmare delar!

Under vintertid mår olivträd bäst i ett kallt växthus eller i ett ljust rum med en temperatur runt 10–15 grader, detta brukar vara svårt att tillgodose.

De senaste veckornas värmebölja har inte direkt gjort underverk för insidan av vår lägenhet. Storslagna planer om allt som skulle fixas hemma under semestern, har viftats bort och försvunnit ut genom fönstret som trötta getingar. Men så plötsligt blev det några dagar med temperaturer som tillät viss fysisk aktivitet utan svettattack. En möjlighet att ge lite kärlek till den plats som i fyra veckor främst använts som sov- och badväskepackningscentral.

Det var så det började. Utförsäljningen som skulle förvandla två oframkomliga vindsförråd till luftiga salar och dessutom lappa ihop lite av det hål som en månads hämtmat skapat i plånböckerna.

Vi började alltså metodiskt fotografera och lägga ut alla de fynd och skatter som vi funnit på loppisar, i övergivna vindsförråd och containrar under tio års tid, på Blocket. Tvekande först, eftersom jag mindes den psykiska påfrestning det innebar att sälja en begagnad bil på just Blocket.

Min oro var obefogad. Det är nämligen inte alls samma kundkrets som intresserar sig för bilaffärer som för femtiotalslampor och slagbord skulle det visa sig. De förra drar sig inte för att skamlöst pruta, förolämpa, ringterrorisera och ljuga medan de senare bara kommer, ler, betalar, tackar och bär ut varorna. Helt glada och tacksamma över att ha fått precis en sådan pinnstol/fåtölj/matta som de letat efter. Fatta grejen: någon kommer och bär iväg ens onödiga saker och ger en pengar för det! Och snabbt har det gått, dagen efter utlagd annons har någon kommit och hämtat prylarna. Precis som man säger i USA: One man’s trash, another man’s treasure.

Kontanthögen växer och med den suget efter att sälja mer. Bra-att-ha-mentaliteten har ersatts av allt-ska-bort-filosofin. Kanske har vi satt lite väl låga priser, men känslan av att vara en Blockets Robin Hood är väldigt trevlig.

I dagens reportage tittar vi in hos några som verkligen lyckats hitta och behålla guldkornen från loppis- och antikvärlden. Lösningen på platsdilemmat som alla fyndjägare tampas med, har Catarina Widell löst genom att sälja vidare det hon tröttnat på eller inte har plats för:

”Sedan vi öppnade butiken har jag fått utlopp för min lust att köpa vackra saker utan att behöva se mitt eget hem bli belamrat.”

Nu är väl en egen butik kanske ett långt steg för oss vanliga loppisjägare att ta. Men jag kan varmt rekommendera en någorlunda osentimental gallring bland fynden. Eller åtminstone en regel om ett köp – en försäljning.

Trevlig söndag!